Day 4, ca 1550 kcal

Workout (Vilodag)
Shoppingdag dock ;)

Frukost, 250 kcal
Wheat biscuits, mjölk

Lunch, 500 kcal
Kycklingwrap och chips

Mellanmål, 300 kcal
Kakor

Middag, 500 kcal
Potatisplättar



Day 3, ca 1500 kcal

Workout, -300 kcal
Löpning, 30 min, 4 km

Frukost, 250 kcal
Wheat biscuits, mjölk
 
Lunch, 600 kcal
Råstekt potatis med lök, vitlök och philadelpiaost
 
Mellanmål, 250 kcal
Chokladbit, kaka

Middag, 700 kcal
Tacos med köttfärs, pommes, salsa och sallad



Day 2, ca 1550 kcal

Workout, -150 kcal
Styrketräning, 30 min

Frukost, 250 kcal
Wheat biscuits, mjölk

Mellanmål, 200 kcal
Äpplen, blåbär

Lunch, 450 kcal
Nötbiff, klyftpotatis, morot och lök

Mellanmål, 50 kcal
Minimuffins

Middag, 450 kcal
Nötbiff, klyftpotatis, morot och lök

Kvällsmat, 300 kcal
Chicken jr

Day 1, ca 1200 kcal

Workout, -300 kcal
Promenad, 60 min, 7,2 km

Frukost, 250 kcal
Havregrynsgröt med mjölk

Mellanmål, 250 kcal
Äpple, päron och grapefrukt

Lunch, 500 kcal
Fullkornspasta, kokt ägg och stekta grönsaker

Middag, 500 kcal
Paj, potatismos och grönsaker

Livet blir inte alltid som man tänkt sig

Kommer ni ihåg vad ni gjorde den 14 februari, hur länge sedan det var? Det är exakt 9 månader sen det datumet och precis så lång tid insåg jag att det tar för ett barn att bli till, skapas och födas. Idag är det 9 månader sedan jag och Oskar bestämde oss för att vi passade ihop perfekt (även om det från första kvällen kändes såå rätt).

Det var tisdagen den 14 februari 2012, alla hjärtans dag, och vi hade ätit på stan och jag var så jävla nervös och så kär och stolt att jag fick hålla den där killens hand, han var den snyggaste jag någonsin sätt och jag kunde inte sluta titta på honom i smyg. Det var snö och mörkt i viken och vi gick ute, kommer precis ihåg vad vi hade på oss och vilken parfym vi hade och vad vi åt och vad vi drack och hur bra jag mådde. Månaderna har bara flygit förbi och vi har skrattat, gråtit, sovit, bråkat, ätit, pratat, men främst har vi bara haft så jävla många bra stunder tillsammans. Han är den rätta för mig, jag är den rätta för honom. Vi passar så jävla bra ihop och vi har alltid så himla kul, åt och med varandra. Vi älskar varandra till månen och tillbaka och det känns som vi känt varandra i en evighet, vi vet allt om varandra och har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom. Men saker dör ut och visst ibland finns det inte känslor eller glöden kvar eller man får veta saker som man inte visste. Jag tror människor ibland växer ifrån varandra efter ett tag, man liksom var inte ämnade för varandra. Det är trist och jag har varit med om det. Det är inte alltid fel på den ena eller den andra, det liksom bara finns inget där längre. Den känslan är oerhört jobbig och att sluta ett förhållande när man inte längre är kär är nästan jobbigare än att den man är kär i gör slut. Så tänk på det, skynda aldrig på något, låt det ta sin tid. För då, då blir det så himla mycket bättre. Ibland bara vet man.
 
Jag vet. För vi lät allt bara rulla på och vi blev kärare än någonsin och det fanns bara där, det. Jag kommer aldrig i hela mitt liv sluta älska den här grabben trots motgångarna som uppstått/kommer uppstå och jag tänker vara med dig i alla svåra och lätta tider helhjärtat, alltid finnas där för dig och alltid alltid vara din. Det känns som att jag aldrig kommer tröttna på dig och allt känns fortfarande så nytt och jag blir bara kärare och kärare i dig för varje dag som går. Även fast jag är här, och du är där, vi är så jäkla gjorda för varandra. Tänker gå dom där jävla 9 månaderna med en del av oss i magen en vacker dag. Jag älskar dig över allt annat Oskar, du är min bästa vän och pojkvän. Hur ofta sker det? Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men mitt liv blev så mycket bättre, och med dig. Tack för att du finns och det kommer vara du och jag föralltid eller som han sjunger i vår sång "jag är din tills du hittar någon bättre". ♥

Första bilden på oss. Mitt hjärta dunkade ohälsosamt fort, fjärilar i magen, kär och var på Lisas 20-års fest. Och min bara min. Finaste.

GMU HERE I COME

Härom kvällen pratade jag med Mohammed, saknar han så himla mycket och längtar till att få träffa han när jag kommer hem över nyår. Han är en äkta vän som jag verkligen ser upp till, genomgod liksom. Vi pratade om livet och oss och allt egentligen och han sa några ord till mig som gjorde mig så jävla stark och som fick min värld att lysa. Jag har bestämt mig för att ge allt nu. GMU är inte långt borta, jag ska kämpa och jag ska nå mitt mål. Idag började jag och lägger upp ett kvällsinlägg varje kväll, från och med nu SKA det hållas. PUSS

Petra Marklund - Händerna mot himlen

Tror du att du och jag kommer att ses igen?
Tror du att du och jag, har en framtid tillsammans?
Tror du att du och jag kommer att leva länge än?
Det tror inte jag.

Tror du att du och jag kommer att minnas den här kvällen?
Tror du att du och jag kommer att drömma oss tillbaka?
Tror du att vi kommer leva lyckliga i alla våra dar?
Även om vi aldrig mer ses.

Händerna upp i luften.
Pannan mot baren, nu spränger vi taket.
Hamnar i himlen, där änglarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet älskling.
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag är en vinnare igen.

Tror du att du och jag kommer att vinna det här racet?
Tror du att du och jag har en chans mot alla andra?
Jag önskar att jag kunde gå på någonting mer än bara känslan,
av att allt redan är försent.

Rasism och homofobi är en sjukdom

Enda sedan jag var liten har jag varit emot rasism och homofobi av alla slag och skällsord som "neger" och "bög" är olagliga i mina öron. Jag förstår verkligen inte hur människor kan vara emot en människa på grund utav ens hudfärg, religion, läggning eller något annat levnadssätt. Vi är alla lika, även om jag har svårt för människor som tror sig vara bättre än andra, ser ner på andra osv. men det är något jag försöker ändra på.

Josip delade den här länken på facebook precis och jag blir helt ursinnig när jag får se, läsa eller hör sånt här. Jag skäms över att SD ens kom in i riksdagen, att människor röstar in rasister i regeringen är fullkomligt galet. Vart är mänskligheten påväg, vart har vår medkänsla, förståelse och intelligens tagit vägen? Som jag även skrev på facebook så vet jag bättre än att se rasister som ett hot. Jag vet att dessa människor väldigt ofta har en tendens att ha låg utbildning, att deras föräldrar har en låg utbildning och fört vidare deras skamliga synsätt på vissa människor eller helt enkelt inte har den hjärnkapacitet som behövs för att förstå att vi alla är lika mycket värda, att hudfärgen endast är en mutation för att man ska kunna klara sig bättre i solen på vissa platser och att religionen bara bevisar att många människor fortfarande tror på något, att det ändå finns hopp kvar i världen.
 
Vi alla är olika och jag är så otroligt glad att jag slipper umgås i kretsar där människor har den här låga synen på människor. Jag har människor i min egen familj som, även om både jag, mamma och pappa försökt, inte inser att dom är både rasister och homofober och faktiskt kastar ur sig och ser världen med en både rasistisk- och homofobisk människosyn. Jag hade till och med människor i min klass på gymnasiet som kunde säga saker som gjorde att jag ville slå knytnäven i ansiktet på dom och då snackar vi ändå om 2012 och samhällsprogrammet där man ändå tror att dom flesta ska vara allmänbildade och ligga på en relativt hög nivå men tro mig, dessa människor slinker tydligen in överallt, se bara på SD. Jag skäms över hur man kan uttrycka sig, tänka och se på människor som är annorlunda.
 
Jag fick höra på en lektion i internationell ekonomi, när vi såg ett videoklipp om ett u-land i Afrika, en i min klass kasta ur sig "kan man verkligen vara sådär svart?", jag ville så gärna säga så många saker till den här personen just då men ångra mig i sista sekunden då den här personen gjort liknande uttal ett flertal gånger innan, även om jag försökt att intala personen att det är fel och jag har liksom gett upp hoppet om att tankemönstret kommer ändras, men ändå, kan den här personen vara kontaktperson till funktionshindrade? Doesn't make sense överhuvudtaget! Jag blir så frustrerad över hur vi människor beter oss. Jag tycker så jävla synd om dom som beter sig såhär och det värsta är att många av dom aldrig kommer inse det själva. Hoppas ni lärt er något nu och tagit åt er ni som behöver det. Älska varandra, var snälla mot varandra och se för fan inte ner på andra.

Från facebook: Har aldrig förstått hur någon kunde rösta in SD i riksdagen från första början, men samtidigt har mamma lärt mig att all form av rasism i majoritet kommer från människor med låg utbildning, människor med föräldrar med låg utbildning eller helt enkelt människor som har en lägre hjärnkapacitet ;)

Trust is bullshit

Jag har alltid haft en känsla, tanke, tro och önskan att människor är goda innerst inne. Jag har, så långt tillbaka jag kan minnas, alltid försökt att rädda människor. Vänner, andras vänner, helt okända personer eller till och med i ett förhållande. Jag kommer ihåg mammas ord som inristat i mitt huvud, hon ser det jag försöker göra utan att jag ens förstår det själv "du kan inte rädda alla Karin". Jag tror att alla är goda jävla människor som beter sig illa för att något ligger bakom, att jag kan "vända" deras onda spiral i samhället och göra dom till bra människor som gör goda gärningar, tänker goda tankar och lever ett äkta liv. Jag hade fel och mamma har så jävla rätt, som alltid. Lita aldrig på någon, alla är bara gående lögner. Jag har alltid gått efter mottot "stay true" men jag tror fan inte ens jag är det längre, världen är så jävla upp och ner.

Lauren blev fransk för en dag

Den här enormt fula klädseln tvingade vi på Lauren härom dagen, hon fick setet av sin morbror som bor i New York och Michelle testade det nu när Lauren ändå blivit så stor (hon är 14 veckor men har kläder för åldern 6-12 månader, komme bli en liten tjockis tror vi). Både jag och Michelle skrattade varenda gång vi tittade på henne, stackars unge!

Favoriträtten nr 1

Denna rätt råkade jag laga ihop efter ett försök att härma en potatiskaka som jag åt på hr (hotell- och restaurangprogrammet i Västervik i våras), absolut älskade den men det här är ta mig fan nästan godare!

Råstekt potatis med philadelphiaost, 1 portion
2-3 potatisar
1 msk olivolja
1 msk smör
2-3 vitlöksklyftor
1-2 skivor ost
2-3 msk philadelphiaost (naturell eller smak kvittar, välj din favorit, min är vitlök och örter)
aromat, salt, peppar

Börja med att skala potatisen, skiva sedan i så tunna bitar som möjligt, desto tunnare desto godare! Sätt sedan på plattan och häll i olivoljan och smöret, när det sedan börjar fräsa så lägg i potatisen och vänd om efter ett tag. Krydda med aromat, salt och peppar efter eget tycke. Forsätt steka så att all potatis är gyllenbrun och mjuk, ca 10-15 min beroende på värmen. Samtidigt kan du finhacka vitlöken. När potatisen sedan är klar lägger du i hackad vitlök, smular över osten och lägger i en klick philadelphiaost och blandar runt till den hårda osten smält och allt ser krämigt ut. Häll upp på tallrik och njut! Sååå jävla gott äter det varje dag (man kan självklart göra det lite nyttigare om man vill och minska på osten osv. brukar även ha i en lök eller färska champinjoner ibland) MEN GLÖM FÖR I HELVETE INTE HEINZ KETCHUP SOM DIPP. Sinnes så gott ♥

Mys på stan


Hahah dagens!!!

Michelle kom precis hem efter ett 12-timmarspass och berättade detta: Igår hade hon blandat ihop en nyttig sallad för att ha med sig till jobbet, hon hade bl.a. i färsk broccoli som hon trodde var tvättad och redo att äta (stod det på förpackningen) men det visa sig att hon bet på något hårt efter några tuggor och trodde direkt att det var hennes tand som hade gått sönder men det visa sig att det var en snigel med skal som hon mördade i sin mun. HAHAHAHH DÖR.

Alkohol och ångest gifte sig i natt

Efter trerättersbuffén så var väl vi lite allt för sugna på att dricka alkohol jag och Michelle. Hon hade inte druckit sen innan hon blev gravid och ja, jag hade inte druckit sen Sverige.. Fick i mig cider, vodka&cola, vodka&redbull och shots, kommer inte ihåg ett skit har bara några bilder i huvudet, spydde tills det blev ljust och hade världens hemskaste bakfylla någonsin på söndagen. Vaknade på eftermiddagen, var fortfarande full, höll armen för ögonen för att slippa ljuset, orkade inte flytta mig för att huvudet dunkade av huvudvärken och illamåendet öste över mig hela dagen. Dom tål så jävla mycket alkohol här, helt sjukt. Jag har aldrig druckit så mycket alkohol i hela mitt liv, vi började runt 16.00 och slutade väl efter 04.00. Mina skor hade jag gått ur på toaletten, min klänning låg i sängen och mina tights hängde på lampan, och inte nog med det hade en massa jävla klistermärken lite här och var. Badar i ångest och bilder fanns det gott om (på mig), här har ni / The hangover from hell!


Dop för Lauren-Mai Murphy

I lördags den 10 november 2012, var det dags för Lauren att döpas! Jättemysig kyrka, buffe och söta cupcakes efteråt tillsammans med släkt och vänner! Tar ååår att lägga upp bilder så får bli små versioner.. Bildbomb varsågoda :)




RSS 2.0